Svensk ordbok 2009, webbversion

ble`khet substantiv ~en blek·het·en●det att vara blek till färgen färg.sjuklig blekheteftertankens kranka blekhettvekan eller ånger som följer på ett förhastat beslut e.d.​ först rådde en munter yra på börsen, men sedan drabbades placerarna av efter­tankens kranka blekhet och investerandet av­stannade sedan 1541Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.Shakespeare, Hamlet (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)