[blåt`-]
verb blottställde blottställt, pres. blottställer
blott|ställ·er●ofta refl.
göra skyddslös
mil.JFRcohyponym1blottacohyponymutlämna 2
NN blottställde sig omedvetet i diskussionen○ofta i fråga om social el. ekonomisk skyddslöshetvanligen perf. part.
efter rättegången var han helt blottställdblottställa ngn/ngtsedan 1773Subst.:vbid1-121407blottställande,
vbid2-121407blottställning