Svensk ordbok 2009, webbversion

blun`da verb ~de ~t blund·ar●sluta ögonen med ögon­locken fysiol.gapa och blunda (så får du något gott)!○äv. med konstruktionsväxlingblunda med ena ögat○ofta bildligtlåta bli att beakta man kan inte blunda för nack­delarna med för­slagetmyndigheterna verkade blunda för miss­förhållandenablunda för ngt/SATSsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. blunda; nära besl. med blind; jfr även blända Subst.:vbid1-121435blundande