Svensk ordbok 2009, webbversion

blå´bär substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en blå|­bär·et●ett runt, mörk­blått bär med röd­blå, väl­smakande saft typiskt för svensk skogs­terräng bot.kokk.blåbärskrämblåbärssaftplocka blåbär○äv. om ett liknande (odlat) amerikanskt bär○äv. om mot­svarande växter○äv. bildligt om mindre fram­stående del­tagare i tävlingar e.d.vard., skämts.i Vasa­loppet blandas blåbären med stjärnornasedan 1642