verb ~de ~t
blå·nar1vanligen pres. part.
skifta i blått
särsk. om avlägsna ting
färg.kvällen började blånade blånande bergenblånasedan ca 1400Klosterläsningfornsv. blana
2behandla med blåelse
mest histor.tekn.blåna (ngt)sedan 1780Subst.:vbid1-121692blånande