substantiv ~en ~ar
bond|gård·en●byggnader och andra anläggningar som ägs eller används av en bonde
som bostad och bas för lantbruket
jordbr.rum.JFRcohyponymgård 1cohyponymtorp
en kringbyggd bondgårdbondgårdar med vita boningshus och röda ladugårdarförr låg bondgårdarna samlade längs en bygatade hyrde in sig på en bondgård under sommaren○äv. om motsvarande jordegendomsedan 1499Stockholms stads tänkeböckerfornsv. bonda gardher