Svensk ordbok 2009, webbversion

borsta [bårs`ta] verb ~de ~t borst·ar1ibl. med partikel, särsk.av stryka borste mot (yta) under tryck i syfte att göra den blankare, av­lägsna smuts e.d. NollJFRcohyponym1sopa borsta tändernaborsta skorhan borstade av byxorna○äv. i syfte att ordna e.d.ofta med partikelnut hon borstade ut sitt långa hår○äv. med konstruktionsväxling (med avs. på det som av­lägsnas)vanligen med partikel, särsk.av, bort av­lägsna de borstade av den värsta snönhon borstade bort dammetborsta (av) ngn/ngt, borsta (bort/ut) ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. borsta 2supa vard.kokk.borstasedan åtm. 1910efter ty. bürsten med samma betydelse Subst.:vbid1-123430borstande, vbid2-123430borstning (till 1)