Svensk ordbok 2009, webbversion

bo`sättning substantiv ~en ~ar bo|­sätt·ning·en1sällan plur. in­rättande av bo­stad särsk. betr. an­skaffning av möbler, hus­geråd o.d. tid.○äv. om byggande av bo­städer på ett nytt om­rådebosättning på gamla sump­marker blev möjlig tack vare de nya dikningsmetodernasedan 17732om­råde med (förhållandevis enkla) bo­städer för ngn äldre kultur särsk. arkeol.arkeol.rum.JFRcohyponymkoloni 2 bosättningsplatsut­grävning av en bosättning från sten­åldern○äv. om nu­tida ny­bygge e.d.de israeliska bosättningarna på Västbankensedan 1799