Svensk ordbok 2009, webbversion
boyscout
[
båj
´
ska
o
t
]
substantiv
~en ~er
boy|scout·en
●
pojke som tillhör scouterna
sport.
yrk.
○
ibl. bildligt om (beskäftigt) hjälpsam person
ofta iron.
han ville gärna se sig som en småföretagarnas boyscout
sedan 1909