[bråk´]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bråck·et●onormal utvidgning eller utbuktning av organ(del)
med.bråckoperationdiskbråckljumskbråckhan fick bråck och måste opererassedan 1690av lågty. brok med samma betydelse, eg. ’brytning’; besl. med 1bräcka