Svensk ordbok 2009, webbversion

bran`dlarm substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en brand|­larm·et●an­ordning för alarmering vid brand samh.tid.JFRcohyponymbrandalarm brandlarmet ljöd○äv. om signalen e.d.brand­kåren fick brandlarmet vid 19-tidensedan 1947