Svensk ordbok 2009, webbversion
bran
`
dlarm
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
brand|larm·et
●
anordning för alarmering vid brand
samh.
tid.
JFR
cohyponym
brandalarm
brandlarmet ljöd
○
äv. om signalen e.d.
brandkåren fick brandlarmet vid 19-tiden
sedan 1947