Svensk ordbok 2009, webbversion

brottslig [bråt`s-] adjektiv ~t brotts·lig1som ut­gör ett brott om handling, under­låtenhet etc. af.jur.JFRcohyponymstraffbarcohyponymkriminell en brottslig gärningen brottslig handlingbrottslig verksamhetdet är brottsligt att av­vika från en trafik­olycka○äv. all­männaresom har att göra med brott brottsliga tendenserhon måste ha varit brottsligt belastad i sitt hem­land (adv.)○äv. försvagatytterst klander­värd det är nästan brottsligt av henne att under­trycka sin talangsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. brutliker; till brott 2som (ofta) begår brott i lagens mening el. all­männare; om person admin.af.jur.JFRcohyponymkriminell många brottsliga personer und­går straffsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen