substantiv ~en ~er
brun|ört·en●en lågväxt, kransblommig ört som har violetta blommor med brunt foder
i toppställt ax; vanlig på ängsmark (och som ogräs i gräsmattor)
bot.○äv. om närbesläktade örtervanligen i sammansättn.
brunörtssläktetpraktbrunörtsedan 1824