substantiv ~n bunkar
bunk·en1vid skål med plan botten
anv. vid matlagning och bak, för förvaring av mjölk m.m.
kokk.kopparbunkematbunkeplastbunkehon hällde ljummen vätska över jästen i bunken och rörde omsedan 1547trol. samma ord som fornsv. bunke ’lastrum; last; hög; packe’, urspr. ’ngt klumpigt’
2samlad mängd
av vissa föremål
provins.utstr.JFRcohyponym2hop 1cohyponym2hög 1
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen