substantiv ~n busar
bus·en●(mans)person som märkbart bryter mot viktigare ordnings- och uppföranderegler
och därtill är allmänt otrevlig
psykol.yrk.JFRcohyponymbråkmakarecohyponymflåbuse
långhåriga, skrikande busarbusarna i hamnen○äv. allmännare och mindre allvarligt; äv. om pojkeklassens buse○i idrottssammanhang ibl. med mer positiv innebördsvårstoppad spelare
laget behöver en buse längst framsedan 1779av lågty. busemann ’tomte; spöke; fågelskrämma’