verb bykte bykt, pres. byker
byk·er●tvätta textilier
ofta (förr) genom att koka dem i stort kärl med ngt starkt rengöringsmedel
åld.hush.kvinnorna bykte och sköljde i det iskalla sjövattnetbyka (ngt)sedan 1850; 1554 i bet. ’laka med lut’av lågty. büken, fra. buer, ita. bucare med samma betydelse; av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-128414bykande,
vbid2-128414bykning;
byk