Svensk ordbok 2009, webbversion

cirkule´ra verb ~de ~t cirkul·er·ar●röra sig i sluten bana af.redan på 1600-talet visste man att blodet cirkulerar i ett slutet krets­lopp○äv. ut­vidgatspridas in­om sluten grupp boken cirkulerade bland klubb­medlemmarnarykten om stats­ministerns av­gång cirkulerade i huvud­staden○äv. ytterligare ut­vidgat i fråga om rörelse i all­mänhetpolisen tvingade folk­massan att cirkulerabilen cirkulerade i centrumcirkulera (ngnstans)sedan 1728ur lat. circula´ri ’vandra om­kring’, till cir´culus, se cirkel Subst.:vbid1-131080cirkulerande, vbid2-131080cirkulering; cirkulation