Svensk ordbok 2009, webbversion

dö`belnsmedicin substantiv ~en ~er döbelns|­med·ic·in·en●o­behagligt men nöd­vändigt medel som till­grips för att snabbt av­hjälpa en över­hängande kris, ett akut miss­förhållande e.d.; med risk för negativa efter­verkningar JFRcohyponymhästkur många an­såg åtstramnings­paketet vara en döbelnsmedicin för svenska folket○spec. (och urspr.) om så­dan medicinhan vägrade att ta döbelnsmedicinensedan åtm. 1964an­spelning på till­fälligt hjälp­medel men med sju­faldiga bi­verkningar i Runebergs dikt Döbeln vid Jutas