Svensk ordbok 2009, webbversion

dödskalle [dö`(d)-] substantiv ~n dödskallar död|­skall·en1skelett av (människo)huvud med.JFRcohyponymkranium grinande dödskallar○ofta (om bild av detta) i symbolisk an­vändning som tecken för fara etc.giftflaskan var märkt med en dödskalleen dödskalle och två kors­lagda ben­knotorsedan 17092person som saknar fattnings­förmåga el. av ill­vilja vägrar att sam­arbeta mindre brukl.psykol.yrk.JFRcohyponymidiot sedan 1965