Svensk ordbok 2009, webbversion

ding`la verb ~de ~t dingl·ar●hänga och svänga hit och dit NollJFRcohyponymdanglacohyponym1gunga 1 hon satt på muren och dinglade med benendinglande ör­hängendingla (med ngt) (ngnstans)sedan 1678ljud­symbolisk bildn.; jfr dangla Subst.:vbid1-135334dinglande