Svensk ordbok 2009, webbversion
ding`la
verb ~de ~t
dingl·ar●hänga och svänga hit och dit
NollJFRcohyponymdanglacohyponym1gunga 1
hon satt på muren och dinglade med benendinglande örhängendingla (med ngt) (ngnstans)sedan 1678ljudsymbolisk bildn.; jfr dangla
Subst.:vbid1-135334dinglande