[-an´tel.-aŋ´t]
adjektiv,
neutr. ~
dis·son·ant●som utgör dissonans
musikJFRcohyponymskärande
ett dissonant ackord○äv. om del av dissonansen dissonant tonsedan 18852dissonan´t
substantiv ~en ~er
dis·son·ant·en●dissonerande ton(följd)
musiksedan 1779