verb djärvdes djärvts, pres. djärvs el. djärves
djärv·as●visa djärvheten att
utföra viss handling
psykol.JFRcohyponymvåga 1
ingen djärvdes kritisera företagsledningendjärvas (att+)Vsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. dirva(s), diärvas