Svensk ordbok 2009, webbversion

dom`herre substantiv ~n domherrar dom|­herr·en●en röd­bröstad fink med svart hätta och grå rygg zool.domherren, jul­kortens vinterfågeldomherrarnas mjuka lock­toner om höstensedan 1639jfr fornsv. domhärra ’kanik; leda­mot av dom­kapitel’ (fågelns röda fjäder­skrud och svarta huva på­minner om en katolsk kaniks dräkt)