Svensk ordbok 2009, webbversion

drive [draj´v] substantiv ~n [draj´ven], plur. drivar [draj`var] äv. ~s [draj´vs] driv·en1knappast med plur.drives sär­skilt in­satt ökad verksamhet av­sedd att främja ngt syfte m-med.JFRcohyponymkampanj exportdrivereklamdriveTrafiksäkerhetsverket gjorde en drive för att öka an­vändningen av bil­bältenen drive (för ngt)sedan 1949till eng. drive med samma betydelse, av drive ’(att) driva’; se 1driva 2långt svepande slag i vissa boll­spel med racket el. klubba, särsk. tennis och golf sport.backhanddriveforehanddrivesedan 1931