Svensk ordbok 2009, webbversion
drufs
substantiv
~en ~ar
drufs·en
●
klumpig och slarvigt klädd pojke eller man
vard.
psykol.
yrk.
JFR
cohyponym
drulle
sedan åtm. 1940-talet
sv. dial.
drufs
’tung och maklig lunk’, till
drufsa
’springa tungt och långsamt’