Svensk ordbok 2009, webbversion

drufs substantiv ~en ~ar drufs·en●klumpig och slarvigt klädd pojke eller man vard.psykol.yrk.JFRcohyponymdrulle sedan åtm. 1940-taletsv. dial. drufs ’tung och maklig lunk’, till drufsa ’springa tungt och långsamt’