Svensk ordbok 2009, webbversion

dräkt substantiv ~en ~er dräkt·en●samman­fattningen av alla synliga klädes­plagg som ngn bär vid visst till­fälle; i sammansättn. särsk. om spec. (fast­ställd) klädsel kläd.JFRcohyponymklädsel 1cohyponym1uniformcohyponymdress baddräktfolkdräktklädedräktprästdräktsvenska dräkter från 1700-talet○äv.jacka och kjol i samma tyg dräktkjolhon kom i turkos­färgad dräkt○äv. om djurs kroppsbetäckningpåfågelhannens prakt­fulla dräkt○äv. bildligtklä sina tankar i språklig dräktsedan 1480Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. dräkt; av lågty. dracht med samma betydelse, till dragen ’bära’, se dra; jfr andedräkt, endräkt, tvedräkt