Svensk ordbok 2009, webbversion

dubb`elmoral substantiv ~en dubbel|­mor·al·en●moral som inne­bär att man i teorin bekänner sig till viss (heder­värd) princip men i verkligheten handlar tvärt­om psykol.JFRcohyponymhyckleri det är dubbelmoral att hylla de mänskliga rättigheterna och exportera vapen till länder som kränker dem○äv. all­männaremoral som lätt an­passas till o­lika personer eller situationer den viktorianska dubbelmoralen○spec. äv.moral som ställer o­lika krav på o­lika individer t.ex. män och kvinnor sedan 1935