Svensk ordbok 2009, webbversion
[dö`(d)-]
substantiv ~n dödskallar
död|skall·en1skelett av (människo)huvud
med.JFRcohyponymkranium
grinande dödskallar○ofta (om bild av detta) i symbolisk användning som tecken för fara etc.giftflaskan var märkt med en dödskalleen dödskalle och två korslagda benknotorsedan 17092person som saknar fattningsförmåga
el. av illvilja vägrar att samarbeta
mindre brukl.psykol.yrk.JFRcohyponymidiot
sedan 1965