substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
e·dikt·et●påbud som utfärdas av hög makthavare
mest vid beskrivning av äldre utländska förh.samh.tid.religionsedikttoleransediktediktet i Nantes 1598ett edikt (om ngt/SATS)sedan 1539av lat. edic´tum ’kungörelse; påbud’, till ex- ’ut’ och di´cere ’säga’