Svensk ordbok 2009, webbversion

ef`terfölja verb efterföljde efterföljt, pres. efterföljer efter|­följ·er●ofta lös förb., sefölja 1 röra sig bak­om framför­varande på konstant av­stånd Nollenligt polisen gick man efter de regler som finns för att efterfölja miss­tänkt for­don○äv. bildligtsällan lös förb. rätta sig efter ngn före­bild el. före­skrift formellt el. högt.JFRcohyponymlyda 1 lagen måste efterföljasefterfölja ledarens upp­maningefterfölja ngn/ngtsedan 1385Klosterläsningfornsv. äptirfylghia Subst.:vbid1-140743efterföljande