[-å´d]
substantiv ~en ~er
elektr·od·en●elektrisk anslutning till medium av annan karaktär än ledares
t.ex. vätska, gas el. halvledare
fys.tekn.JFRhyponymanodhyponymkatod
svetselektroden positiv elektroden negativ elektrodelektroder av metall och kolsedan 1835av eng. electrode med samma betydelse, till electric, se elektrisk, och grek. hodos´ ’väg’; jfr anod