substantiv,
best. f. ~, plur. emeriti
e·mer·it·us●(titel för) pensionerad (manlig) präst eller professor
pedag.relig.yrk.emeritustidNN, professor emeritus i engelskasedan 1816av lat. emer´itus ’uttjänt, pensionerad’, till emere´re ’tjäna ut, tjäna slut’; jfr merit