Svensk ordbok 2009, webbversion

eon [eå´n] substantiv ~en ~er eon·en●ofta plur. o­erhört lång eller o­begränsad tids­rymd tid.○ofta i över­drifterde ägnade eoner av tid åt att hitta en lämplig inspelnings­platssedan 1809av grek. aio´n ’tid­rymd’