Svensk ordbok 2009, webbversion

erkännande [e`r-el.ä`r-] substantiv ~t ~n er·känn·and·et1det att erkänna jur.komm.tid.seseerkänna 1 erkännandet gjordes när rätte­gången fort­satte på tors­dagenett erkännande (av ngt/SATS)sedan 18042det att bli erkänd pol.samh.tid.seseerkänna 2 det styrande rådet fick erkännande som landets lagliga regeringkonstnärer som kämpar för erkännande○ibl. med stark bi­betydelse av berömhon är värd allt erkännande för sin in­sats○äv.det att erkänna seseerkänna 2 den svenska regeringens erkännande av den nya staten○äv.bekräftelse beställningserkännandeordererkännandeett erkännande (av ngn/ngt) (som ngn/ngt)sedan 1805