[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
e·rupt·ion·en●spontan utdrivning av material från jordens inre till dess yta
vanligen vid vulkanutbrott
geol.en serie våldsamma eruptioner skakade marken○äv. om med. processhuderuption○äv. bildligt om utbrott av andligt slag (vanligen av vrede men äv. av skaparkraft e.d.)våldseruptionen eruption av vredeeruption (av ngt)sedan 1771av lat. erup´tio ’utbrott’; besl. med korrumpera, ruptur