Svensk ordbok 2009, webbversion

fä`hund substantiv ~en ~ar fä|­hund·en●person med usel karaktär vard.psykol.yrk.JFRcohyponymusling släpp mig, din fähund!en fähund som lämnade sin egen son att svälta i­hjälsedan 1645jfr fornsv. fähunder ’vall­hund’