Svensk ordbok 2009, webbversion

fäl`tmarskalk substantiv ~en ~ar fält|­mar·skalk·en●(titel för) armé­officer med den högsta graden i vissa länder, men nu­mera inte i Sverige mil.yrk.JFRcohyponymgeneralöverste fältmarskalk Mannerheimsedan 1621jfr ty. Feldmarschall; efter fra maréchal de camp med samma betydelse