Svensk ordbok 2009, webbversion

färgton [fär`j-] substantiv ~en ~er färg|­ton·en●grund­läggande egenskap hos (de kulörta) färgerna, som kan an­ges med begreppen gul, röd, blå eller grön äv. om blandningar av an­gränsande så­dana grund­färger färg.JFRcohyponym1ton 3 färgton, valör och mättnad karaktäriserar en färgfärgtonen an­ger läge i spektrumsedan 1782