Svensk ordbok 2009, webbversion

få`le substantiv ~n fålar fål·en●ung­häst åld.zool.○äv. om ung­djur av åsna och an­dra häst­djursedan 1292testamente upprättat av Karl Gustavsson till förmån för bl.a. Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. foli; gemens. germ. ord, besl. med grek. po´los ’föl’; jfr föl Han vattna sina fålar fem allt för den ljusa stjärna.Ur Staffansvisan