Svensk ordbok 2009, webbversion

får substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en får·et●typ av medel­stort, idisslande fyrfota­djur som hålls som hus­djur och ger ull och mjölk, päls­skinn och kött kokk.släkt.zool.JFRhyponymbaggehyponym1tacka 1hyponymlamm fåraherdefåravelfårpälscheviotfårmerinofårmufflonfårtamfårutegångsfårklippa fårenen herde med sina får○äv. om mot­svarande mat­rättfår i kål○äv. bildligt om initiativ­lös el. lätt­ledd människastå inte där som ett får, gör något!familjens svarta fårfamilje­medlem som på ett negativt sätt skiljer sig från de övriga med­lemmarna​ den ene brodern var föräldrarnas ögon­sten medan den andre var familjens svarta får ngns/ngts svarta fårngn/ngt som på ett negativt sätt skiljer sig från det övriga samman­hanget​ det extrema partiet är demokratins svarta får skilja fåren från getternaskilja de goda från de ondaurspr. bibl.​ det kan vara svårt att skilja fåren från getterna i demonstrations­tågen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. far; nord. ord, besl. med grek. pok´os ’ull’