Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rlåt substantiv ~en ~er för|­låt·en●stort tyg­stycke som är av­sett att dölja ngt högt.; ofta i relig. samman­hangkomm.relig.JFRcohyponymtäckelsecohyponymförhänge förlåten i templetlyfta/lätta på förlåtenav­slöja ngt​ före­taget har lyft på för­låten och bekräftat ryktena om mutor sedan 1527av lågty. vorlat med samma betydelse; jfr fornsv. lata for ’hänga för’