Svensk ordbok 2009, webbversion

förlö´sa verb förlöste förlöst, pres. förlöser för·lös·er1hjälpa (ngn) att fram­föda foster med.en ung barn­morska förlöste henneförlösa ngnsedan 1697jfr fornsv. forlösa ’befria’; av lågty. vorlosen ’befria; förlösa’; jfr förlossa 2göra fri från hämningar, låsningar e.d. psykol.hon kände sina inre krafter förlösasen förlösande gråtförlösa ngtdet förlösande ordetseord 1 sedan 1480–1500Skrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. forlösa; av lågty. vorlosen ’befria; förlösa’; jfr förlossa Subst.:vbid1-163039förlösande, vbid2-163039förlösning