Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rord substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för|­ord·et1kortare in­ledande av­snitt som ger bak­grunden till en bok t.ex. betr. författare el. till­komst; ofta personligt färgat; ibl. skrivet av annan person än författaren bok.JFRcohyponymföretalcohyponyminledningcohyponymefterord den nya ut­gåvan av romanen har försetts med ett förord av NNett förord (till ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. forordh 2ut­låtande till ngns för­mån särsk. vid tjänste­tillsättning komm.samh.NN fick förord till professuren av alla de sak­kunniga○äv. all­männarerekommendation han gav sitt förord för ett husläkar­systemförord (för ngn) (till ngt)sedan 17143vanligen i sammansättn. av­tal som inne­bär för­behåll jur.äktenskapsförordsedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)