Svensk ordbok 2009, webbversion

försä´kra verb ~de ~t för·säkr·ar1bestämt gå i god för sannings­halten i visst på­stående e.d. komm.JFRcohyponymbedyra han försäkrade på heder och sam­vete att fisken var ny­fångadhan försäkrade dem att ryktena om honom var falska○äv. försvagatbestämt på­stå hon försäkrade att det gick lika bra med te som med kaffeförsäkra (ngn) SATS, försäkra ngn om ngt/SATSsedan 1510brev från rikets råd till Danmark (Grönblad)fornsv. forsäkra; av lågty. vorsekeren med samma betydelse; se säker 2genom av­tal låta skydda (ngt eller ngn) mot eventuell förlust genom skada ekon.helförsäkradöverförsäkradförsäkra bilen till fulla värdethuset är försäkrat för 2 miljonerhuset är försäkrat mot brand och in­brott○äv. om före­taget etc. som ger skyddbo­laget försäkrar över 35% av person­bilarna i landetförsäkra ngn/ngt (mot ngt)sedan 1667Subst.:vbid1-165016försäkrande, försäkring; försäkran (till 1)