Svensk ordbok 2009, webbversion
försko
´
ning
substantiv
~en
för·skon·ing·en
●
skonsamhet
komm.
JFR
cohyponym
2
pardon
cohyponym
nåd 1
böner om förskoning
alla som hade vapen dödades utan förskoning
sedan 1521
substantiv ~en
för·skon·ing·en●skonsamhet
komm.JFRcohyponym2pardoncohyponymnåd 1
böner om förskoningalla som hade vapen dödades utan förskoningsedan 1521