substantiv ~en ~ar
först·ling·en●vanligen i sammansättn.
företeelse som kommer först i ordningen
af.kokk.förstlingsarbeteförstlingsverk○spec.vanligen i sammansättn.
årets första (frukt)
JFRcohyponymprimör
förstlingsfruktskörda förstlingsfruktensedan 1541bildn. till först efter mönster av ty. Erstling med samma betydelse