Svensk ordbok 2009, webbversion

famil´j substantiv ~en ~er fam·ilj·en1hus­håll som består av föräldra­par och deras barn admin.släkt.yrk.JFRcohyponym1släkt barnfamiljkärnfamiljbilda familjhela familjen spelade Monopol○äv. om liknande grupp med t.ex. endast en förälder el. med ytterligare släkting el. annan med­lemstorfamilj○äv. om del av familj (vanligen alla ut­om ena föräldern)hon jobbar i Helsingfors men har familjen kvar i Stock­holm○äv.släkt familjegraven flicka av god familj○ibl. bildligt i ut­tryck för vänskap, hjärtlighet o.d.vi är som en enda stor familj hela trapp­uppgångenden heliga familjen Maria, Josef och Jesus­barnet​ i jule­tid predikas det i kristenheten världen över om den heliga familjen ○ äv. om den traditionella kärn­familjenvanligen iron.​ filmen parodierade den heliga familjen familjens svarta fårsefår sådant händer i de bästa familjerså­dant kan hända allaoch är ingenting att bli upprörd el. skämmas för​ när både hon och hennes man blev arbets­lösa tvingades de att sälja huset – så­dant händer i de bästa familjer sedan 1596av lat. famil´ia med samma betydelse, av fam´ulus ’tjänare’ 2grupp av när­stående djur- eller växt­släkten biol.bot.språkvet.zool.djurfamiljväxtfamilj○äv. om grupp av an­dra besläktade före­teelserspråkfamiljen familj (av ngra), en familj (ngra)sedan 1794