Svensk ordbok 2009, webbversion

1fantom [-å´m] substantiv ~en el. ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en fant·om·en●o­verklig varelse med bara in­billad existens sag.yrk.JFRcohyponymvålnad spöken och fantomerFantomen eller Den vandrande vålnaden – en av världens äldsta serie­figurer○äv. om o­verkligt fenomeni sammansättn. fantomledningfantomsmärta○ibl. äv.av­bildning av kropps­del för medicinsk under­visning ○äv.konst­gjort hon­djur för spermieutvinning från hanne sedan ca 1820av fra. fantôme med samma betydelse; ur grek. phan´tasma ’sken­bild; dröm­bild’
2fantom [-å´m] substantiv ~en ~er fant·om·en●person som är ena­stående skicklig på visst om­råde yrk.han är en fantom på skidor○i sammansättn. ofta all­mänt förstärkandefantomräddningfantomtidsedan åtm. 1970-talet