Svensk ordbok 2009, webbversion

1fa`ra substantiv ~n faror far·an●hot om mycket skadlig ut­veckling ofta livs­hotande NollJFRcohyponymvåda 2 farofylldlivsfaraen över­hängande farasväva i farafaran är överden sjuke är ut­om all farahon räddade dem med fara för eget livdet kan ligga en fara i att dricka mycket under en längre tid○äv. försvagatrisk fara för förlust av godset(i) fara, fara (för ngn/ngt/att+V/SATS)blåsa faran överdeklarera att ngt inte längre ut­gör ett hot​ o­ron på börsen verkade ha lugnat sig, men än­nu var det för tidigt att blåsa faran över det är fara värt att ...det finns risk för att ...​ regnar det för lite är det fara värt att skörden blir dålig ingen fara på taketingen an­ledning till o­ro​ rädslan för en pandemi har ökat men enligt forskarna är det ingen fara på taket vara fara (p)å färde vara farligt​ brand­larmet gick i­gång på grund av ett tekniskt fel så det var aldrig någon fara å färde sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fare, fara; av lågty. vare ’fara; fruktan; försåt’; jfr ty. Gefahr ’fara’, eng. fear ’fruktan’; jfr 1befara, farhåga
2fa`ra verb for farit faren farna, pres. far far·it1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, omkring, upp förflytta sig oftast med ngt färd­medel trafik.JFRcohyponym2resa 2cohyponymfärdascohyponym1köra 1cohyponymåka 1 fara och flackahan for om­kring i Tysk­landhon for till Stock­holm○spec.resa i­väg nu har de farit för den här gången○äv.förflytta sig hastigt av egen kraft lille Olle kom farandehan for upp ur stolen○äv. bildligtlåta hoppet farafar hädan i frid!fara (bort/omkring) (ngnstans), fara (efter ngn/ngt)fara illaseilla 4 sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Husby-Lyhundra, Upplandrunform fara, vanligen övrig runform farin (perf. part.), fornsv. fara; gemens. germ. ord; jfr fart, fora, färd, 5för, föra, 3före 2ibl. med partikelnöver passera och stryka över ngt Nollhan for med handen över pannanhon for över möblerna med en damm­vippafara (med ngt) över ngt, fara över ngt (med ngt)sedan 15413söka i minnet Nolldet är ett annat namn jag far efterfara efter ngn/ngtsedan 17824i vissa ut­tryck handskas ngt åld.Nollfar varligt med honom!fara SÄTT med ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-146817farande (till 1 - 3)