Svensk ordbok 2009, webbversion

farstu [fars`-äv.fars´-] substantiv ~n ~r far|­stur·na●litet rum o­medelbart innan­för ytter­dörren heminr.JFRcohyponymförstuga farstubrofarstukvistta av sig stövlarna i farstun○äv.trapp­avsats i flerfamiljs­hus falla i farstunbli imponeradtrots att man kanske borde vara kritisk​ det var många som föll i far­stun för professorns väl­formulerade ut­talanden inte vara född i farstuninte vara bort­kommen eller dum​ när det gäller mat­lagning är han inte född i far­stun stå och stampa i farstun vara närmast i turt.ex. att bli uppmärksammad​ en ny generation film­skapare står och stampar i far­stun sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. farstugha, sido­form till forstugha, se förstuga